Ekonomiska-Eva får inte så mycket utrymme nu för tiden tyvärr. Hon blommade i all sin prakt under hösten 2008 då jag var allmänt uttråkad under en extremt pressad situation som bolaget jag jobbar för var inne i. Mycket tid spenderades till att läsa ekonomibloggar och där fann jag inspirationen att själv starta upp ett ordentligt sparande och få bättre koll. Jag hade under några år sparat ett par tusen i månaden som placerades i några fonder som jag hade dålig koll på. Att jag ens sparade hade mest att göra med att jag under studietiden jobbade extra på bank.
Nåväl, duktig var jag! Jag gick igenom tre månaders utgifter på mina konton och la upp en budget. Började med matlåda någon gång per vecka. Kläder som jag spenderat hyffsat med kulor på fick en fast summa varje månad vilket resulterade i att jag kunde köpa mig en kostym efter att ha sparat klädkontot i två månader. Utan budgeten hade ingen kostym funnits än idag.
Jag satte upp ett mål om att jag skulle ha min första miljon inom sju år fast i mitt stilla sinne hoppades jag på det något hårdare, tre år. Nu har jag 1,5 år kvar och jag har ju inte direkt kommit halvvägs även om jag fortsatt har en stilla förhoppning om att jag ska lyckas. Jag för inte kassabok som jag gjorde tidigare och jag tycker att det fungerat rätt okej ändå. Det som jag planerat att spara har helt klart blivit sparat varje månad men det är möjligt att reskassan blivit lite för tom efter diverse semesterresor. Kanske är det dags att kolla in läget på kontona igen? Se efter vad pengarna tar vägen nu jämfört med hur det såg ut 2008? Ja, kanske. Känner mig inte så inspirerad just nu men kanske blir jag det om jag sätter mig ned och tar tag i det igen.
Något jag definitivt har hållit koll på är när jag fått löneökningar, vilka har varit ganska goda, och då ökat sparandet i lite högre takt än dem. Det tror jag kan göra mycket. Jag tar en stor del till sparandeökning, en liten del till semester/buffert/hem-sparande och en liten del till ökad konsumtion. Det har fungerat bra för mig att kunne ge lite till mig själv för att jag jobbat hårt och fått ett bevis på detta genom en löneökning som inget fack eller generell kvot tilldelat mig utan som är min alldeles egna prestation.
En sak som privatekonomiskt har förbättrats är att jag och min sambo har öppnat två gemensamma konton, ett konto att betala räkningarna ifrån (tidigare skötte jag den biten via mitt egna konto) samt ett kortkonto där vi tar alla gemensamma utgifter såsom mat och restaurangbesök (tidigare hade vi ett kreditkort för detta men utgifterna uppdaterades inte i realtid varför det var svårt att följa hur mycket vi hade på kontot). Jag tror att vi kommer att få mycket bättre koll i och med detta. Inte enbart för att vi nu kan se våra konton i realtid båda två utan även för att det bär mig emot att påminna om att vissa räkningar ska betalas och att jag därför vill ha mer pengar eller att be om en tia extra i månaden för att premien på hemförsäkringen gått upp tjugo spänn. Känns fånigt att be om så lite men det är ju egentligen absolut inget fel att göra det eftersom det är bådas kostnad men som sagt, jag har svårt för det och det problemet ska nu vara ur världen.
Så, stackars Ekonomiska-Eva har slokat ett tag nu, brist på vatten och växtnäring har gjort att ett par kronblad fallit till fönsterbläcket. Men jag ska försöka liva upp henne igen. Starta på en ny-gammal kula och lägga upp en bättre plan på mitt sparande och placerande. För att mitt stilla sinne och förhoppning ska få en större chans att uppnå balans och mål.